Blogg D: The Elements of Journalism

Citat hämtade från boken The Elements of Journalism (nedan förkortat till ”TEoJ”) är från den reviderade upplagan från 2007. I den tidigare fanns nio punkter kring journalistik, men en av ändringarna som gjordes 2007 var att lägga till en tionde punkt.

”When anthropologists began to comparing notes on the world’s few remaining primitive cultures they discovered something unexpected. From the most isolated tribal societies in Africa to the most distant island in the Pacific, people shared essentially the same definition of what is news. […] They wanted people who could run swiftly over the next hill, accurately gather information, and engagingly retell it. Historians have pieced together that the same basic news values have held constant through time.”  Ur The elements of journalism, introduction s. 1.

Hur är relationen mellan gammelmedia och de sociala medierna? 

Gammelmedia: tidning, radio och TV

Sociala medierna: diverse forum på internet (twitter, facebook, bloggar etc.).

Att få en papperstidning levererad i brevlådan varje morgon ansågs troligen vara väldigt snabbt och smidigt för X antal år sedan. Detsamma när radio kom och senare televisionen. Dock finns det ju en viss tvekan bland oss kring hur snabbt och smidigt vi anser dessa tre saker (radio, TV och tidning) vara i dagens samhälle. Tidningsbranschen svettas i dessa tider. Färre människor väljer att prenumerera på de föråldrade(?) papperstidningarna. Dock tror jag inte att intresset för nyheter och information har minskat. Tvärtom. Många av oss har helt enkelt bara tagit oss vidare till internet, där tidningar och nyheter finns att ta del av (delvis gratis).

Spontant är jag inte säker på att ”problemet” med gammelmedia är att det inte är tillräckligt snabbt, smidigt eller modernt. Nyheterna är ju tillgängliga för oss när vi sitter i fåtöljen framför TVn, när du kör bil och lyssnar på radio och var du än är om du har en smartphone (och Wi-Fi/4G/3G/E/G eller något som helt enkelt får webbläsaren eller ”appen” att ladda). Att vi omfamnar alla dessa forum tror jag helt enkelt på grund av att vi allihopa är en enda stor grupp ”tyckare”. Vilket jag tycker att väldigt bra, så här i demokratins anda. Vi var kanske inte mindre tyckare för 100 år sedan. Skillnaden då vara att de enda som kunde ta del av dina åsikter var de som kunde höra din röst när du pratade. Alternativt att du valde att skriva en bok, eller ”tycka till” via en insändare i den lokala tidningen.

Men vad händer om tyckandet blandas ihop med journalism? 

Bill Kovach och Tom Rosenstiel har i boken TEoJ skrivit ner tio punkter kring journalistik (s. 5). Fjärde punkten lyder:”Its practitioners must maintain an independence from those they cover.”

Är det då fel att driva en blogg för propagandasyften? Självklart inte. Men att ha en blogg och där framföra sina åsikter kring saker och kalla det för journalistik eller objektiva nyheter är däremot något som kanske inte går lika bra ihop. Angående propagandasyften kan detta kopplas till den andra punkten i TEoJ: ”Its first loyalty is to citizens.” Att driva en politisk blogg eller ett forum som kanske även är kopplat till ett parti och kalla innehållet för objektiv journalistik är alltså något som verkligen inte är objektiv journalistik. Ett partipolitiskt forum driver är alltså varken oberoende eller har sin lojalitet till befolkningen. Dock behövs självklart dessa forum för att sprida och dela åsikter, för att diskutera och helt enkelt sprida information. Men det är inte journalistik (åtminstone om jag förstått det hela rätt).

Men om en arbetande journalist har en blogg på fritiden. Är inte det en tillräcklig trovärdighetsstämpel?

Tidigare i år fälldes en pedagogikprofessor på Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping för ”vetenskaplig oredlighet”. Han hade under lång tid varit redaktör och ansvarig utgivare för en tidning kallad Didaktisk tidsskrift där flera forskare publicerat vetenskapliga texter och tack vare detta eventuellt kunna ta ett kliv uppåt på karriärstegen. Problemet var att nästan inga av texterna som publicerats i tidskiften hade granskats av ett redaktionsråd. Texter som läsare och forskare tidigare trott varit granskade av experter väger plötsligt inte lika tungt längre. Kan man fortfarande hänvisa till dessa texter som trovärdiga källor?

Läs mer om pedagogikprofessorn här:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vetenskaplig-oredlighet-pa-hogskolan_8998046.svd

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/02/11/pedagogikprofessor-falld-oredlighet

http://www.jonkopingsposten.se/artikel/22796/skandal-pa-hogskolan

På likande sätt är det i exemplet med journalisten som driver en blogg på fritiden. Personen är kunnig, han/hon/hen vet hur man formulerar sig, gör research osv. Men då han som privatperson inte har ett redaktionsråd eller någon sorts grupp av granskare är trovärdighetsstämpeln inte fullt lika tydlig. Det är det som är det farliga när du och jag som medborgare gräver ner oss i alla dessa otaliga forum och gottar oss bland alla dessa otaliga åsikter och börjar tro att allting är sant, framluskat genom objektiv journalistik. På s. 120 i TEoJ skriver författarna så här: “The question people should ask is not whether someone is called a journalist. The important issue is whether or not this person is doing journalism.”

Personligen anser jag att det skapar en slags omedveten förvirring och frustration i hjärnan med alla dessa självsäkra kommentarer och texter som skriker absolut sanning men som egentligen snarare är mer en personlig åsikt (som kan vara antingen falsk eller sann). Självklart har vi rätt att tycka och tänka (och det ska vi också göra). Men med en åsikt eller en kommentar borde det väl också komma ett ansvar från personen? Rätten at kommentera, ansvaret för kommentaren. Det kan kopplas till den tionde punkten i TEoJ (s. 6):”Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.”

Vidare kan den tionde punkten innefatta de friheter och skyldigheter vi har kring hur vi hanterar information och nyheter. Om tidningar, TV och radio väljer att inte offentliggöra en persons identitet – har då en bloggare rätt att offentliggöra personens identitet? Att som bloggare eller tyckare bland forum enbart ha en massa friheter och rättigheter men inga skyldigheter anser jag låter absurt. Oerhört absurt.

Så vad händer med journalistiken i det nya mediesamhället?

Jag anser att gammelmedia behövs och jag anser att de sociala medierna behövs. Förhoppningsvis kommer de båda parterna att kunna upptäcka flera positiva samarbetsmöjligheter. Problemet är kanske helt enkelt att vi försöker få gammelmedia att bli som de sociala medierna och kanske även tvärtom. Kanske det helt enkelt är som att sitta vid matbordet med en kniv men försöka att få den att vara en gaffel. 

David G